Hos optikern idag. Fått hem några glasögon på prov. Räknar kallt med smakråd.

Såg granne idag med plåster på läppen. Såg även blod i trapphuset. Äckligt.

/frk lkpg

Två dagar i rad har jag varit drabbat av grym apati. Dagarna har mest spenderats framför datorn letandes hotell och sevärdheter i Budapest. Vi har hittat ett mycket rekordeligt hotell där för övrigt, så det kommer att bli totalt rekordeligt. :-)

Tackar JåA för en mycket rekordelig rapport. Jag tror inte jag kan lägga till så mycket tror jag.

Fan va detta inlägg blev meningslöst men.... :-) Falun imorrn!

/Steve

Japp, tema pretto i Dublin faktiskt. En smula iaf. Vi har sett Oscar Widestayn, James J, mfl. Dessutom har vi sannerligen utforskat museefiken så att varenda Inga-Lena kan vara stolt. Vi spenderade minst fyra timmar på the National Art gallery. En fantastisk byggnad rent arketektoniniskt. Mkt fin konst också även om mycket dränktes i renässansmåleri från medelhavsländer (japp, mer än ett Holy Mary-motiv med andra ord). Dock!!!!!!! Vermeer!!! Fatta det kära vänner, jag har fått se en ÄKTA Vermeer. Jag och Steve var nog rörda till tårar, först nu det börjar sjuka in.

Efter mil av karetande hittade vi dagen efter Dublins moderna museum. Det tyckte jag nästan överlag var roligare, äh, vet inte. En utställning tillägnad Lucien Freud så det var ju sketakul + en helt underbar staty(?) av Miró.

Det enda jag och Steve shoppade var dessutom den sista HP-boken som de släppte natten fre-lördag. Personer (inte få utklädda) köade hela dagen utanför Eason mitt inne i staden. Vi som är lite mer rutinerade gick in dagen efter och köpte ett ex. Jag har inte läste boken före så den inköptes idag.

På bio var vi också och fick därmed se det lilla mästerverket Shrek the tird på org. språk. Justin skötte sig finfint även om Antionio alltid kommer vara min absoluta favoritröst.

Eftersom vi ogärna vill vara la turista så besökte vi naturligtvis mer genuina pubar. Vi knöt vänskapens band med Angus (vi vill otroligt gärna att den fd bådingenjören med ett typisk irlänskd gubbansikte + kläder, säger rasbiologa hör, som gärna saftade i dig en Guiness eller två på kvällen) på puben Bachelors Inn. En annan kväll lyssnade vi på ett typiskt irländskt cover band lite utanför den absoulta stadskärnan, en kärna som kändes mer spansk/italiensk än irländsk efersom Irland fullkomligen svämmade över av språkstudenter från olivoljeländerna. Det roligaste på den puben var en kvenna som hade fått lite för mycket i sig. Hon förde en långdragen kamp med att komma upp på en barstol. Hon klarade biffen med hjälp av en lika fuller karl i piké (naaa...tyvärr inga riktiga slon vilket kanske gör det hela ännu roligare vid närmare eftertanke). "Den döve leder den blinde" eller hur nu Steve så på pricken uttrykte det.

Hammaren kunde kanske ha blivit arresterad, inte fick man dricka alkoholhaltiga drycker på gatan inte. Vår vän gick myckte rekko och läskade sig med en Bacardi Breezer orange, en smak som visst inte finns in la Suede, men då kom Garda (polisen heter så där, iriska we presume) och sa till att så där fick hon inte bära sig åt. All cred till Hammaren som då stötte i sig resten på några sekunder för att sedan slänga flaskan.

Ett av de stora projkten var annars att inhandla dessa BB, de hade ju så många smaker som inte finns här hemma, till Hammaren. Det gjordes till sist sista natten.

Hela resan fick smidigt, kanske lite för smidigt kan man tycka nu så här i retroperspektiv. Jag och Steve höll nämligen på att inte komma hem igen. Vi hade lämnat in våra pass i receptionen så att den rekorderliga och alltid pumpsprydda piffiga hotellägerskan kunde lägga dem på säkert ställe. Bra så (för att citera brattsen). På möra när vi skulle fara till flyplatsen (halv sju) så fick vi inte våra pass. Gubben, en totalt försupen gubbe (söt dock) visste inte alls var de kunde vara och han hade inte ngn nyckel som kunde gå til lådan under disken. Han var dessutom högst ovillig att ringa bossen. Inte blev det bättre av att domedagsprofeten till taxichaffis fittade sig och sa att minsann ALDRIG skulle hinna med flyget. Vi blev nog aldrig riktigt nervösa dock, jo lite blev jag när begåvningsreserven, som var helt nipprigt nervös stackar'n, hårdnackad vägrade att tinga. Då steg visserligen chaffisen in och i det närmaste tvingade honom. Då kändes allt lugnt igen, mkt tack vare att vi för en gångs skull var ute i mkt god tid. Den piffiga kom, lite generad, men mkt sminkad så hon hade ju varit uppe, och fixade fram passen på fem röda. Det visade sig att sonen hennes skulle till Portugal den möra men fortfarande var hemma eftersom han inte hittade passet.

Den försupne verkade lite rädd för henne, han är antagligen en go en som på senare år bättrat sig och 'är ett litet välgörenhetsprojekt från hotellägarnas sida, som verkar högst rekko. När vi fått passen slappnade han av och förtäljde historier, på den mest breda dialekten/sociolekten ni kan tänka er, om hur han ramlat i trappen på fredagskvällen. Riktigt intresserad blev han inte förrän Steve berättade att man här hemma inte kan få en riktigt tappad Guiness. Ren skräck i gubbens ögon, hit tänkte han då inte fara.

Hotellet var annars riktigt genuint, med en gubbe (inte begåvningsreserven) i receptionen som var så trevligt irländsk så man trodde att man kommit in i en karikatyr. Frullen blev serverad av en tanta som man nog inte ger sig i bråk med. Genuin frulle ala brittiska öarna med vitaste toasten, sylt, ägg, körv och bacon om man ville och kaffe så blaskigt så man sitter och funderar på om det är te man dricker. Härligt på sitt sätt.

Annars kan man äta finemangers på Luigi Malones och The Bad Ass café för att nämna ett par exempel.

Dubinborna är förvånansvärt bra klädda, jämfört med erfarenheterna jag fick i Limerick, men visst har vi sett otaliga exempel på Vickys irländska likar.

Utflykt på landet gjordes också. Först pendeltåget till en liten kuststad vid namn Bray. Irlands Brighton tydligen. En liten penionatsstad som taget ur en Agatha Christie-deckare. Bara väntade på att miss marple skulle dyka upp på standpromenaden. Från Bray tog bi bussen till den lilla pittoreska överklassbyn Enniskerry och satt och cappuccionoade oss i solen, den enda dagen solen visade sig. Jag var riktigt brun jämför med alla andra där. Känner mig dessutom inte lika kort eftersom irändare i genomsnitt är bra mkt kortare än svenskar.

Enda misären i detta land där alla är så briljant dejliga och hjälpsamma, mitt paraply blev negligt snott på restaurant.

Mja, en liten rapport iaf. Mer kanske kommer.

/Jessicaåandreas

Bakfyllesvettig, uttorkade läppar, lite darrig, svullen mage a la dagen efter. Här har ni fräschaste pinglan i staden minsann.

Den röttna söndagskroppen tar jag dock gärna med tanke på att gårdagen inflyttningsfest hos HdB och Svåger'n var tokrekko.

Bidde till och med utgång för mig, Marita och Kusin. Nittonårsgräns och knökafullt med det var gött att svänga sina lurviga.

Kul att vår ambition att supa Steve under bordet på välspetsad bål fungerade. Steve trodde att det typ var saft. Var det int, HdB, denna rekoderliga kvenna, hade nog i minst en och halv liter Kosken.

Ska bli högst intressant att få veta resultatet av att fylleskriva SD-meddelanden å Steves och Kusin vägnar. Hit eller miss?

Idag har det annars varit tema Harry Potter. Först förfest hos herr och frk Aussie där uppdatering av förra filmen tog plats, samt bakfyllekäk och kaffe av det svartare slaget som verkligen smakade kaka. Gjorde mänska av mig igen. Även om jag långt ifrån är den som varit mest bakis idag tror jag bestämt.

Att gå på bio idag var för mig rekko, även om andra visst nästan satt och somnade. det var dock så ini...varmt i salongen. Betänk att detta kommer från moi, då är det varmt. Filmen var helt ok men långt ifrån den bästa. den största behållningen är som alltid Snape som är ett föredöme som lärare. Nästan så man går igång. Eller nä, glöm det.

Mmmm...melon var gött nu.

Lysande utsikter med lunch, månne Bagis, imöra. Sedan är det packning och annat som man ska stå i. Ångest över passet är bara förnmanet. Skulle vinna en tävling där värsta hemska passbilen ska utses på stört. I vilken konkurrens som helst.

Inget nytt om VV, vilket jag kanske förtjänar.

/Jessicaåandreas

Frk Kanel, det var ett sant nöje att träffa dig.

Sov inte i hemma inatt. Om jag säger så. Både förrätt och efterefterrätt. Om jag säger så.

Vinet föll nog den rekorderlige VV på läppen hoppas jag.

Fy tusan vad rekorderligt allt var. Faktiskt. Men, men...man ska inte ropa hej och peppar pappar ta i trä.

Nu måste jag skynda om jag ska hinna te HdB och Svåger'n i tid. Smakar guacan bra ikväll ska ni tack amig. Är den äcklig skyll på Bohemas och hennes kvarvarande ande.

Ses snart stora delar av le blogg!

/Jessicaåandreas

Inget kamerateam hade tyvärr möjlighet att följa med ut på böljan den blå idag heller. Jag tog kontakt med samma team som spelade in En annan del av Köping. De hade nog tyckt att det var dålig underhållning eftersom allt gick som smort idag. Vi var ute å guppade från en plats till en annan i nästan två timmar. Det är alltså ganska långt mellan stället där vi sjösatte båten till platsen där båten ska ligga. Solen sken och det var nästan vindstilla! Nog om det.

Var det inte Whitman som skrev "Captain, oh Captain"? Detsamma säger jag inför lördagens bravader. Helen den bittra har faktiskt lovat mig att hon ska höra med jobbarkomisen om vad hon ska göra i helgen. Eftersom jag tror att Hdb är en snäll människa som vill mitt bästa så förutsätter jag att hon kommer att övertala den berörda donnan att komma.

Dagens positiva överraskning är att jag fått mitt lönebesked nu och pga semsterersättning så visade det på ca 6000 mer än normalt netto. Jag vet inte riktigt vad det där med semesterersättning är, men kan man inte få det varje månad?

Bio på söndag. Harry Potter! Jag skulle dock behöva se om den förra filmen först för jag kommer just inte ihåg vad som hände.

Kvällen har inneburit golfspelade och med andra ord mkt gående. Nu är jag verkligen toktrött! Sängen nu. Gäsp!

/Steve

Hej på er!

Ja, jag tycker gott att ni kan stanna upp era liv under ett par veckor nu så att jag inte missar så mycket. Jag tycker det var grymt att styra upp en inflyttningsfest när jag antagligen inte kan närvaro. Fast det är klart - det kanske var därför ni valde den dagen. Konspirationsfittor :-D

Besöket på friskis började bra men slutade i misär. Jag skulle ju dit för att trappa mig lite. När jag kom dit så var det allmänt kaos i lokalen så jag kunde smita förbi disken utan att betala. Detta gjorde att jag kände mig farlig och upprymd. Men deras gym... De hade massa maskiner, men knappt några för att öva kondtition. Ingen trappmasin så långt ögat nådde. Istället hade de satsat alla sina pengar på Orbitrec, såna däringa skidmaskiner där man samtidigt drar med händerna. Helt värdelösa för att bättra på sin kondition. Jag har stått en kvart utan att bli anfådd på en sån på friskis i Falun. Gymmaskinerna såg också helt olika ut, så inga vikter stämde med hemma, vilket gjorde det ganska meningslöst att fortsätta.

Jag föreställde mig att Friskis i olika orter skulle ha ganska stora likheter i maskinutbud och så vidare. Gävle och Falun är ju ganska lika så det är inte helt taget ur luften. Men nu vet vi alla att det inte är så. Surt, för jag börjar bli rastös som fan här hemma. Visserligen blir det mycket promenader å gående men det är inte samma sak.

Kvällen avslutades med en riktigt god middag bestående av inkokt lax. JåA, på tal om böcker så har jag nu läst ut Montecore och köpte Flicka med pärlörhänge idag.

Jag vill passa på att önska Frk Lkpg välkommen till vår lilla blogg. Lite, men naggande god. Och definitivt ett ideal för övriga bloggvärden. Bienvenue en le Blogg. J'espère que ty va te plaire ici!

/Steve