När jag gick ifrån matstället jag åt lunch på så möte jag en kärring och hennes extremt feta flåttiga promenadlimpa som såg mest död ut. Men den var allt annat än livlös för när vi har passerat varandra så känner jag någonting på min häl samtidigt som hunden låter jävligt mysko och en sekund efter det skriker kärringen.

Hundjäveln högg efter mig och enda anledningen till att den faktiskt inte lyckades var nog en hel del omständigheter som jag inte råder över, hade jag varit en sekund senare så hade den förmodligen lyckats hugga sig fast. Jag tänkte faktiskt gå i tofflorna, jag vet sloigt men det var iaf inte foppisar, men gjorde inte det och  tur var väl det.

Enda anledningen till att jag inte stampade hundjävlen var att jag hade mitt passerkort till jobbet väl synligt.

När jag var liten hade min faster en hund som skulle valla mig. Det var ju en fårhund så den trodde väl jag skulle smita ut ur flocken eftersom jag var annorlunda.

Kul och inte ett dugg snasigt.

//Svågern, chaufför och nykterist.