Marita: Ska ni träffas och fika eller bara utbyta en pryl? Hur länge sedan var ni tillsammans och hur länge var ni ett par?

Gårdagen var sannorligen rekorderlig, skön där. Började med en sovmorgon efter en trevlig lördagskväll. Frukost och sedan begav vi oss till Leksand och lite kultur. En guidad tur på engelska på Hildasholm. Efter det så åt vi en bit mat på Skutan, japp det är en båt. Åter till Sloköping och Simpsonsfilmen på bio, filmen var precis så bra som vi förväntat oss, det tror jag vi alla var överrens om. En intressant detalj var att se att jag ,JåA och HdB var de enda som var skillade nog att se HELA filmen, dyngstacken gick så fort en antydan till eftertext kunde skönjas.

Senare såg vi När mörkret faller för napoleon Dynamite var inte tillgänglig. MYCKET BRA film. Kände hela tiden att jag ville hoppa in i filmen och knäppa en del jävlar på näsan.

Nu vette fan vad som är fel, nu håller telefonen på att ringa, tre gånger har det varit anonymt nummer och sedan när jag svarat har det bara varit en truddilutt och sedan klick, borta. SUCK

Dessutom är det något så ligger och låter någonstans, låter typ som en brandvarnare som kippar efter luft. Skönviks nästa?

Till er alla bifogar jag en bild och en hyperlänk som får mig att nästan hyperventilera och fundera på om jag ska kastrera mig. Alltså det är länken som gör att jag vill kastrera mig, inte bilden ;)



PS. Precis när jag skulle klicka på musen så hör jag ett jävla tassande utanför min dörr, notera att jag nyss klivit upp och enbart sitter i mina tjusiga Björn Borg Mens short shorts. Hur som helst börjar jag leta efter något att försvara mig med. Svetten börjar lacka, känner hur hjärtat går i 180 och jag börjar bli extremt kissnödig. Det enda jag hör om och om igen är Steve's ramsor om brottsstatistik och hur många som egentligen dör i Sloköping. Eller dör, det är MÖRDAS jag menar. Helt omtöcknad inser jag hur jag helt plötsligt börjar, med darrande händer, håller på att fippla med dörrvredet och är på väg och låsa upp dörren. Min hjärna skriker i panik att det där ger du fan i din dumma jävel. Tror du handen lyssnar?`Inte det minsta, jag har råkat ut av värsta sortens Alien-hand syndrom. Jag hackar tänder och benen darrar, jag är så jävla rädd att jag när som helst kan kräkas. Min hand är i full fart att öppna dörren och vips är det gjort. Utanför står en kille som är på sin höjd en tvärhand hög, taning som fan är han också. han ser väldigt förrvirrad ut, han stirrar lite konstigt på namnskylten och väser lite ondsint "Scharlssssssååååån". jag inser då att han på något vis är ute efter snasan. I detta virrvarr av konsitga känslor och dödsångest vet jag nu inte om detta är en varelse ifrån helvetet som krälat sig upp ur kä'llaren här på slottet, va fan skulle jag där nere och smyga iförra veckan, eller om detta är den berömda iraniern som bjuder snasan på snask och liknande. Va fan har han börjat med hembesök också nu? Inser dock ganska snart att detta inte kan vara iraniern, för han kan ju ingen svenska alls. Visserligen är detta påstående jag precis sagt lite motsägelsefullt, men "Da Hitman - iraniern" bör kunna scenska om ni tänker efter.

Hur som helst så sträcker denna utmärglade varelse fram ett papper till mig. jag tar försiktigt emot detta och lyckas att då och då se vad som faktiskt står på papperet, för i mitt hubud så blixtrar bilderna hur jag dels läser detta papper och dels hur jag ligger i en blodpöl med honom över mig. Ser två ord och det är Carlsson och migrationsnånting, mer klarar jag för tillfället inte. Jag står och fipplar med pappret och börjar dra några omsammanhängande fraser på svenska och han där ser ut som ett frågetecken. jag börjar mumla lite på engelska och då börjar han åtminstone förstå vad jag säger. min hjärna klarnar till lite mer och jag inser att detta papper jag krampaktigt håller i har varit vikt två gånger, jag kollar den andra delen av papperet och inser att det där står två namn, det är typ "Dansken & Tysken"- fiman som endast är en trappa upp här på slottet.

När jag sedan svag och livrädd stänger dörren så ger jag mig tillbaka hit till datorn för att publicera detta inlägg inser jag att jag i stridens hetta valde min mobiltelefon som tillhygga, kan ska inte mitt klokaste val hittils, hur som helst så måste jag av misstag ha tagit ett kort på denna helvetesvarelse.

Så jag bifogar en bild så ni tror mig.




//Svågern