Nu ska snart slottet intas! Ska bli änna rekorderligt.

Jäpp, jag är hemma i Sloköping igen. Rätt gött även om Slättavistelsen har varit förvånansvärt konfliktfri och lugn.

Det mest bisarra som har hänt under detta år som snart är slut kom i slutskedet: jag har blivit tillfrågad att vara fadder åt lille William. Jag?! Nu måste helvetet ha frusit till is. Dock är det en ära och uppenbarligen så att alla inte uppfattar mig som Hålet utan som en andlig vägledare.

Nu syns vi snart, stora delar av le blog.

Åldersångest? Näpp. Inte det minsta.

/JåA (snart ett år närmare pensionen och med rullatorn i fast grepp).