Jag höll på att kareta in i fel lgh efter beachningen i lördags, förstår inte att jag glömt att berätta.

Trött och slut, blodhostande, försökte jag mösa mig uppför helvetestrapporna i mitt hus. Stannar med svartnande ögon framör min dörr efter en bestigning värren än K2. Jag tyckte att det var lite konstigt att dörren ver olåst, jag såg det innan jag stoppade nyckeln i nyckelhålet men virrig som jag är så tänkte jag inte så mkt mer på det, kan la ha hänt att jag glömde att låsa liksom. Konstigare saker har hänt (läs: brillorna!!!!).

Jag öppnar dörren. Känner INTE igen interiören med hallbord och tänd lampa. Får blackout i en evighet. Känner mig våldtagen. Hallå, ngn har ju tagit mitt hem i besittning! Alternativt befinner jag mig i ett parallellt universum. Känns det som alltså. Vaknar till liv och inser att jag är på våningen under mig. Panikar. Springer upp. Bankande hjärta. Rödflammigt ansikte. Väl inne lugnar jag ner mig.

Som om det vore mitt fel att några är så dumma att de inte låser dörren! Nä, just det. Jag har inte gjort ngt fel.

/JåA (snart på ettdemensbeoende nära dig.)